Johan Wester: "Att våga ställa en dum fråga är inte alls så dumt"

Han gjorde succé som studioprogramledare i fjol. I år kommer TV-profilen och underhållaren Johan Wester tillbaka för att intervjua föreläsare och leda webbsändningarna på Vitalis.
– Det känns verkligen jättekul. Ämnet engagerar mig, säger han.

Sett till ämnet, eHälsa, var det en helt ny upplevelse för Johan Wester att kliva in i rollen som samtalsledare för studiosändningarna från Vitalis i fjol.

– Jag vet egentligen inte varför jag tillfrågades, men de ansvariga hade väl sett mig någonstans och tänkt att det skulle fungera, misstänker han.

Han erkänner gärna att han inte har någon medicinsk utbildning eller specialkompetens.

– Men jag har ett genuint intresse av samhällsfrågor och framtidsfrågor. Vi måste hitta nya lösningar av massor med skäl, inte minst inom vården.

– Jag är också hyfsat allmänbildad, kreativt lagd och framförallt nyfiken, vilket är en stor fördel i ett sådant här sammanhang.

Genom åren har Johan, vid sidan av alla TV-program och nöjesproduktioner, jobbat mycket som moderator.

– Men nu när fysiska möten legat nere under pandemin har det tydligt visat sig vilka events som lyckats tänka i nya banor – och vilka som inte klarat det.

– Vitalis tillhör absolut den förstnämnda kategorin. Att anta utmaningen och ställa om till ett digitalt genomförande tycker jag visar en modig och härlig inställning. Jag kände att där vill jag gärna vara med.


Johan Wester.

Han ser fram emot årets upplaga, som innehåller föreläsare inom många expertområden, men också politiker och beslutsfattare på olika nivåer.

– Det är precis det jag tycker är så roligt: just den där blandningen, att få träffa yrkesskickliga människor med mycket kunskaper och känna deras passion inför utmaningarna. Det är häftigt.

Johan är noga med att få läsa på ordentligt inför varje studiosamtal.

– På så sätt kan jag komma med en del förberedda frågor och tankar. Men det är också viktigt att bara kunna reagera i stunden: ”Men, vänta, vad sa du nu för någonting?”

Ibland, menar han, kan brist på fackkunskap till och med vara en tillgång:

– Jag har ingen ambition att låtsas komma från insidan, från vården eller IT-sektorn. Jag vill vara den jag är, en nyfiken och allmänkunnig person som gillar det mänskliga mötet.

Han är heller inte rädd för att ställa en ”dum” fråga.

– Absolut inte, det är tvärtom en styrka! Jag är ju själv inte sakkunnig i ämnet, jag erkänner detta och till och med vädjar till intervjupersonerna: om min tioåriga dotter undrar vad detta är, vad ska jag säga till henne då?

Frågor som kan verka dumma är det i själva verket inte, hävdar han.

– Den dumma frågan åskådliggör ofta sammanhanget, det experten vill föra fram, på ett tydligare sätt. Den lättar upp stämningen och gör samtalet begripligt för fler.

Att det blir gravallvarligt, tyst och tråkigt i studion tjänar ingen på, menar han.

– Vi ska absolut inte sänka nivån på samtalet, men vi behöver inte välja bort det mänskilga tilltalet. Det är min ambition: höjd i samtalet, men en lättsam ton.